Grannsämjan kan sättas på prov på grund av en skällande hund – Aida-hunden med separationsångest har hittat ett nytt hem i grannhuset
Sällskapsdjur är välkomna hos Heka! Samlevnaden mellan sällskapsdjur och grannar är oftast smidig och man klarar även av svåra situationer tillsammans. Aida-hunden flyttade till grannhuset.
Det finns uppskattningsvis 800 000 sällskapshundar i Finland. Av dessa bor även ett avsevärt antal hundar också hos Heka som invånarnas familjemedlemmar och grannar. Sällskapsdjur är tillåtna i alla Heka-hus. Sari Lindfors bor på Tullbergsvägen i Malm tillsammans med sin tibetanska spaniel Maisa. Lindfors säger att den åttaåriga Maisa-hunden är grannskapets favorit. Barnen leker gärna med den och tar ut den på promenad, och även vuxna kommer fram för att klappa den.
Lindfors och Maisa flyttade till Tullbergsvägen i januari 2023. Även familjens andra tibetanska spaniel, 13-åriga Aida, flyttade med. Flytten var inte lätt för Aida och den började lida av svår separationsångest i det nya hemmet alltid då hemfolket var borta.
– Aida ylade och skällde. Vi prövade olika slags lösningar, men ingenting fungerade bra, berättar Lindfors.
Lindfors har lång erfarenhet av hundar, och innan tibetanska spanielarna tillhörde en labrador hennes familj. Tidigare har boendet med hundar fungerat problemfritt.
När Aidas högljudda beteende hade pågått i närmare två månader, fick Lindfors ett anonymt meddelande via postluckan av en granne som var trött på oljudet. Lindfors ville diskutera störningen som Aida orsakade med grannen och började utreda vem som hade lämnat meddelandet. Hon ringde på grannarnas dörrklockor och frågade människor hon mötte på gården om hundens skällande hade stört dem.
Slutligen hittades grannen som skrivit meddelandet, men situationen var svår och det verkade inte finnas någon fungerande samtalsförbindelse.
– Det rådde så stor osämja i frågan att jag därför även kontaktade disponenten, säger Lindfors.
Gemensam vårdnad med grannen fungerar
Det är naturligt att alla hundar skäller ibland, men enligt Hekas ordningsstadga är upprepat skällande inte ljud som hör ihop med normalt boende. Hundens ägare kan dock vara helt ovetande om oljudet som hens hund för, och därför lönar det sig alltid att berätta det direkt för grannen. Det kan ta tid att hantera separationsångest, så ibland krävs tålamod av grannarna.
Hekas disponent Jari Rutanen känner inte till Aida-hundens fall, men han har erfarenhet av andra liknande situationer. Rutanen säger att om någon gör ett klagomål om att en hund skäller eller om sällskapsdjurs övriga beteende, försöker man avgöra ärendet genom att diskutera och därigenom återställa boendefreden. Enligt honom görs klagomål väldigt sällan.
– Jag har arbetat på Heka i knappa två år och om ett eller två klagomål har kommit in, har även ägarna till sällskapsdjuren i dessa fall varit förståeliga och reagerat på situationen. Allt har gått bra och ärendet har behandlats och diskuterats med de boende, säger Rutanen.
– Ibland kan det vara svårt att lära valpar, men djuren har inte genomgående stört, fortsätter Rutanen.
När det gäller Aida-hunden hittades lösningen överraskande nära. Lindfors bekantade sig med en mamma och dotter som bodde i grannhuset och som fäste sig vid Aida. På sommaren lät de Aida bo hos dem.
– För första gången träffade jag denna dam på huskommitténs vårtillställning. Sedan blev hon helt förtjust i Aida; den är rena terapihunden. Nu har vi gemensam vårdnad – ibland kommer Aida hit och ibland far Maisa dit, berättar Lindfors.
Lindfors konstaterar att alla parter är nöjda med det nuvarande arrangemanget. Särskilt gläds hon åt att Aida fick ett hem här nära.
Boende har ansvar för sitt sällskapsdjur inom- och utomhus
Ägaren till sällskapsdjuret har alltid ansvaret för djurets beteende. Om sällskapsdjuret kontinuerligt stör andra boende, ska saken diskuteras med ägaren och vid behov ges en anmärkning om saken några gånger. Om anmärkningen inte fungerar ges en varning. I grova fall kan en varning ges direkt utan anmärkning. Ett sådant fall är till exempel en katts upprepade urinering i lekplatsens sandlåda.
I Hekas hus får inga sällskapsdjur hållas fria i trappuppgångarna eller på gårdsområdet. De får heller inte över huvudtaget vistas på barnens lekplats eller i närheten av den. Sällskapsdjuren får heller inte vistas i bastuavdelningen eller i tvättstugan. Dessutom är det viktigt att eventuell spillning omedelbart städas upp från fastighetsområdet.
Man måste även följa med sällskapsdjurets sysslor i bostaden så att det inte orsakar skador i bostaden.
– Den boendes ersättningsansvar omfattar spår som avviker från spår av normalt boende. Till exempel om djuret har tuggat på dörrkarmarna, påminner Rutanen.
För att garantera en katts eller ett sällskapsdjurs säkerhet och för att förhindra att sällskapsdjuret rymmer är det tillåtet att på sin egen balkong installera ett färdigt tunt nät som är avsett för ändamålet, och som inte behöver fästas permanent i balkongkonstruktionerna. Rutanen säger att nätet dock inte får ha ett ”störande utseende”, såsom att det är för utskjutande eller högt.
”När en hund urinerar på gården kommer snart även alla andra tio att urinera på samma plats”
Lindfors föreslår att man placerar flera skyltar vid fastigheterna och på gårdarna så att reglerna säkert ska vara klara för alla.
– Vi har en gemensam gård – här finns Hekas gård och ägarhus. Jag önskar att man tydligt hade informerat om att man inte låter hundar till exempel urinera på gården: när en hund urinerar på gården kommer snart även alla andra tio att urinera på samma plats. Enligt min mening handlar det om allas trivsel, säger Lindfors.
Lindfors och Maisa vistas utomhus och träffar andra hundar och deras ägare i en hundpark i närheten i stället för på gårdsområdet.
– Hundparken är mycket viktig. Vi har nästan varje dag träff med Aida och dess nuvarande mamma, berättar Lindfors.
Sätts grannsämjan på prov? Direkt kontakt och diskussion fungerar bäst
Placeringen av Lindfors Aida-hund har gått bra och det blir en bestående lösning.
– När vi emellanåt försökte ta tillbaka Aida, blev Maisa tydligt lite rädd för den. Aida är så viljestark – hon är vår chef och Maisa igen är en mjukis, berättar Lindfors.
Om hundarna ännu i fortsättningen stör andra boende, önskar Lindfors att de kontaktar henne direkt.
– Enligt min mening är det det bästa sättet att direkt komma och berätta om saken. Jag kan ju inte göra något åt saken om jag inte vet om den. Eller om man lämnar en lapp är det önskvärt att den inte är anonym, säger Lindfors.
Även disponenten Rutanen betonar betydelsen av öppen diskussion och konstaterar att man genom att följa ordningsreglerna kommer långt, vare sig det finns sällskapsdjur i hushållet eller inte.
– Ordningsreglerna måste naturligtvis följas, men med gott samarbete har allt fungerat. Djurägare är smarta typer, säger Rutanen.
Se till att ditt sällskapsdjur är säkert även mitt under en fest
Hemmet kan också vara en farlig plats för sällskapsdjuret. Det är även viktigt att se till att sällskapsdjuret inte har tillgång till farliga föremål. Utöver vassa köksredskap och verktyg är till exempel oskyddade elledningar och olika små föremål som medför risk för kvävning, såsom hörlurar med öronsnäckor och juldekorationer, farliga för djuren.
Särskilt under julen ska man komma ihåg att choklad är gift för hundar. Julrosen och andra rumsväxter som är giftiga för sällskapsdjur ska till exempel placeras så att djuren inte räcks till dem.
Sällskapsdjur måste skyddas mot stimulus som orsakar stress, såsom buller. Nyårsfyrverkerier orsakar ångest hos många hundar – och även katter. Bullerkänsliga djur får under inga omständigheter lämnas ensamma hemma under fyrverkerier, men de får heller inte tas med för att titta på dem. En lugn miljö och ett tryggt skydd samt ägarens närvaro lugnar ner rädda sällskapsdjur.
Källor: TassuApu, Huoneistokeskus, Plantagen
