Tillbaka till klubbrummet

När man går genom portgången in på den ljusa innergården på Löneboställsgatan 1 glömmer man den mörka årstiden. Genast bakom hörnet syns fönster med färgglada gardiner på den första våningen på F-trappuppgången, och någon vinkar glatt vid ett bord. Vi har kommit till klubbrummet. 

Vi träffar Ulla-Kaija Heinilä, som i år valdes till årets Heka-invånare. Hon har också medverkat till att klubbrummet blivit sådant som det är idag.  

– Tidigare var detta ett dystert mötesrum, berättar Ulla-Kaija.  

– Rummets utseende ändrades mycket då vi lade färger hit. Jag tror att det var årets näst sista dag för sju år sedan då vi märkte att vi fortfarande hade pengar kvar och så åkte vi till Ikea!  

Nu har rummet soffor, mattor och hyllor som hittades i reahörnet. I fönstren finns färgglada duschgardiner. Man har fäst uppmärksamhet vid att allt är lätt att använda. Det senaste köpet var en diskmaskin, som gjorde det möjligt att göra sig av med engångskärl. 

– Alla möbler och bruksföremål är sådana att inget kan gå sönder. Och vi har ju också den här röda frisörstolen som vi fick som en donation. Det är viktigt att man tycker om att komma hit och att alla trivs här. Därför finns det alltid kaffe, te, saft och kex i köksskåpet.  

Leksaker och spel att användas 

Under presentationsrundan gläntar Ulla-Kaija på gardinen bakom serveringsbordet. Där finns en lekhörna för de minsta i familjen som ännu är under arbete. 

– Invånarna har donerat legoklossar och leksaker till hörnan. Vi har för avsikt att skaffa fler leksaker, liksom även spel och böcker, berättar hon. 

Också huskommitténs långvariga medlem och ”alltiallo” Tomi Uusitalo kommer på plats. Han har kommit hit för att spela biljard med familjens yngste, 12 år gamla Niko.  

– Det finns alltid någon att spela med i familjen, konstaterar fadern till fyra pojkar. 

Men först ska man tömma serveringsbordet. Under den röda bordduken finns en lös bordsskiva och under den ett biljardbord. 

– Vi hittade biljardbordet i förrådet. Vi beställde en separat bordsskiva till det, så att borden kan användas för flera ändamål, berättar Ulla-Kaija. 

Ett eget rum för möten i fortsättningen 

På Löneboställsgatan 1 finns 11 trappgångar och 203 bostäder. Bostädernas storlek varierar från enrummare till familjebostäder på över hundra kvadratmeter.  

– Huset har tidigare även fått priser för sin arkitektur, vet Ulla-Kaija.  

– Husets fasad renoverades för ett par år sedan men arbetena på gården pågår fortfarande. 

Ulla-Kaija deltog i renoveringen som husbolagets invånarrepresentant. Hon är också huskommitténs långvariga ordförande. Idag hoppar hon dock in för den nya ordföranden Kaarle Wikuri, som valdes i oktober.  

– Kaarle och hans fru Iris är upptagna på annat håll. Jag ska bara säga att den nyaste invånaren i vårt hus är vår ordförandes son, gratulerar Ulla-Kaija.  

Också ett annat mindre klubbrum i samma gårdsområde håller på att renoveras.  

– Syftet är att ordna huskommitténs möten i det mindre rummet. Detta större rum kommer även i fortsättningen att användas för att ordna husets lillajulsfester och invånarmötet som ordnas en gång om året. Dessutom lämpar sig rummet bättre för olika familjeevenemang, klubbar och även för att användas i vardagen. Man har ordnat här bland annat en prometheusfest, en babyshower, kompisfödelsedagsfester, en bouppteckning och minnesfester samt firat julafton och avslutningen på ramadan. Även olika hantverksklubbar, såsom mosaikklubben, samt läxklubben för barn i invandrarfamiljer har blivit bekanta. 

– Vi har firat här konfirmationsfesten för en av våra söner och ordnat födelsedagsfesten för en annan son när han blev myndig, tillägger Tomi. 

På klubbrummet har också ordnats Pinjas 12-års födelsedagsfest. Mormor Vuokko berättar att programmet innehöll spel, disco och hudvård.  

Klubbar startas på nytt 

Under coronatiden hölls klubbrummets dörrar stängda och även huskommitténs möten ordnades på distans. Då söktes gemenskapen och gemensamma aktiviteter utomhus. 

– Gården blev vår räddning. Under den första coronavåren skaffade jag planteringslådor på gården där invånarna kunde plantera blommor och örter. Nu finns det redan 12 lådor. Lyckligtvis har man fortsätt att aktivt använda gården som en fortsättning på klubben. Vi har leksakslådor för barn samt bakom en kod en darttavla samt badminton- och innebandyredskap för lite äldre.  

Efter några tysta år inleds läxklubben för barn i invandrarfamiljer i klubbrummet igen i januari. Också olika hantverksklubbar har blivit bekanta.  

I klubbrummet ordnas också en återvinningsdag ett par gånger om året; de föremål som inte hittar en ny ägare bland invånarna tas tillsammans till välgörenhet. Till reglerna hör att det i klubbrummet inte får ordnas verksamhet som huskommittén skulle ha ekonomisk nytta av. Däremot kan invånarna sälja exempelvis bakverk i en småskalig basar. Enligt reglerna ska klubbrummet vara tyst efter klockan tio på kvällen och rummet ska alltid lämnas i samma skick som det var innan användningen.  

– Golvet vaxas två gånger om året och samtidigt görs en storstädning, men annars är det alltid användaren som ansvarar för rummet. Det har aldrig funnits något att anmärka på, tackar Ulla-Kaija. 

I slutet av året funderar man redan på framtiden i klubbrummet. Man planerar på att ordna ”barnens lördag” två gånger om månaden och ”månadens kaffestund”. Bara fantasin sätter gränserna.