Livet i det hundraåriga kyrkokvarteret – sådana här inredningslösningar har invånarna gjort
Det finns unikt personliga bostäder i Trä-Kottby i Helsingfors. Husen sanerades år 2018, men de boende har förståelse för egenskaperna i de gamla bostäderna.
Kvarter 824, dvs. Kyrkokvarteret, som invånarna själva kallar sitt kvarter, ligger i Trä-Kottby, i ett område som avgränsas av Metsolavägen, Pellervovägen, Sampsavägen och Väinölägatan. Heka äger 16 trähus i två våningar med sammanlagt 85 hyresbostäder i området. Husen i kvarteret byggdes år 1923, och firar således sitt hundraårsjubileum i år. Milstolpen firades längs sommaren och då ordnade man bland annat en egen bostadsmässa för invånarna där villiga boende öppnade sina dörrar och lät grannarna studera hemmet.
Andan i huset syns i inredningen
Kyrkokvarteret är en pärla i den finska träarkitekturen och dess byggnader representerar den klassiska arkitekturstilen som rådde på 1920-talet. Vid renoveringen år 2018 återfick bostäderna i kvarteret sitt gamla utseende, samtidigt som husen sanerades enligt dagens krav.
En trea på 91 kvadratmeter är en av de största lägenheterna i Kyrkokvarteret. Där bor Martta och Ville tillsammans med sin förstfödda Elli, 10, och de flyttade in när flickan var ett år gammal. De fick senare en dotter till, Anni, som nyss fyllde åtta år.
När det gäller inredningen känner Martta och Ville sig dragna till möbler som passar in i husets stil.
– Nästan alla våra möbler har köpts begagnade eller är återvunna, en del har fåtts i arv. Det är trevlig att hålla liv i andan i huset med inredningen, berättar Martta.
Renoveringen gav dem sådana bekvämligheter i hemmet som är självklara i en modern bostad, till exempel en diskmaskin och golvvärme i badrummet. Ventilationen i huset förbättrades genom att öppna tilluftsventilerna som stängts vid en tidigare renovering.
Planritningen utmanar till kreativa lösningar
Planritningen ger familjen på fyra personer en del utmaningar då det finns många kvadratmeter, men bara tre rum. Rummen har inte heller någon enhetlig väggyta, nästan alla väggar har en dörr- eller fönsteröppning. Det försvårar inredningen.
– Den största utmaningen just nu är att barnen behöver egna rum. Vi har inte kommit på hur de kunde göras, när en del rum är för genomgång och inte går att dela upp, säger Martta.
Far i familjen har med en kreativ lösning kunnat bygga sig en egen arbetsvrå i hemmet. ”Villes rum” finns nu i en skåpfördjupning i entréhallen vid ytterdörren, avskiljt med ett draperi.
– Det är säkert världens minsta plats för distansjobb! Hallen i sig är egentligen helt trevlig, men tar stor plats. I en modern lägenhet kunde den vara ett sovrum, konstaterar Martta.
Om allt vore möjligt skulle familjen önska sig ett rum till, men också ett badrum till och ett rymligare kök. Men huset som sådant med sin miljö har större vikt i vågskålen. Även barnen i familjen är redo för kompromisser.
– Vi väljer nog hellre det här i stället för ett höghus med egna rum, säger dottern Elli.
En lottovinst för barnfamiljen
En brant spiraltrappa leder till en lägenhet i gaveln på andra våningen där Piia, Jesse och deras barn Inka, 4, och Akseli, 1, har sitt hem. Bostaden på tre rum och kök har 73 kvadratmeter. Familjen hamnade av en händelse att bo Kyrkokvarteret.
– Jag var då gravid, och vi bodde i en etta. Vi behövde en större bostad och tänkte att vi kunde ansöka om en lya hos Heka. Vi lade också in Trä-Kottby i alternativen i ansökan. Först erbjöd de oss en lägenhet i Botby gård som inte var lämplig för oss, och efter det den här, berättar Piia.
Det är nu fyra och ett halvt år sedan händelserna. Piia och Jesse kände inte till Trä-Kottby sedan tidigare och därför besökte de området innan flytten för att bekanta sig med stämningen där. Det första intrycket var inte helt rosigt.
– Renoveringen här var i full gång och inget var färdigt ens i bostaden. Gården var en enda villervalla, och det var dessutom slaskigt i november, minns Jesse.
Paret berättar att de så småningom vaknade till vilken lottovinst bostaden gett dem.
– Efter flytten började jag inse vilken tur vi haft, säger Jesse.
Modern inredning och jordgubbar på egen jord
Piia säger att hemmets höga ålder inte skapar några problem för inredningen. Mindre val måste göras, då till exempel skötbordet och tvättmaskinen inte ryms samtidigt in i badrummet, men i det stora hela rullar vardagen smidigt för barnfamiljen.
– Jag har inte uppfattat att huset skulle vara särskilt gammalt. Trappan är förstås sådan att mellandörren måste hållas stängd på grund av bebisen, säger Piia.
Familjen låter inte husets gamla arkitektur diktera inredningen av hemmet.
– Vi tar inte på något sätt hänsyn till stilen på 20-talet i vår inredning. Vår inredning är helt modern och utan gamla möbler – och kanske även stilen är en aning annorlunda, säger Piia.
För Piia och Jesse är gården en viktig förlängning av hemmet, och en plats att träffa grannarna. På sommaren växer det jordgubbar på en egen jordlott och örter i en drivlåda.
Gårdsplanen har plats för till exempel konserter
Det gemensamma gårdsområdet har även nyttjats vid evenemang för jubileumsåret. Veckoslutet efter bostadsmässan hölls det en festkonsert där stadens jubileumsorkester uppträdde, och i slutet av augusti åt man en festmiddag under bar himmel.
– Vi hade en kolossal tur. Det regnade hela veckan, men inte på festdagen på lördagen, och då var vädret på något sätt somrigt varmt och soligt, gläder sig Virpi Heinonen, ordförande för huskommittén.
Samma dag öppnade man i församlingssalen en fotografiutställning som de boende i kvarteret tillsammans hade sammanställt, och kvällen kröntes med en friluftsfilm som projicerades på väggen till Kottby kyrka.
– Evenemanget lyckades över all förväntan, säger Heinonen.
Grannsämjan under prövning
Eila Tervo har bott i sin tvåa på 41 kvadratmeter i Kyrkokvarteret sedan år 2018. Atmosfären i Eilas hem är harmonisk och lugn och dess inredning följer husets gamla arkitektur. Stilen av gångna decennier syns i både möblerna och mindre detaljer som textilier och kärlen som ställts fram på öppna hyllor. Ytorna som målats ljusa gör bostaden ljus.
Bostaden i sig har egna personliga detaljer, såsom ett speciellt innertak i köket som välver sig nedåt, vars betydelse även en arkitekt på besök förundrat sig över.
– Detta är ett så grönt och unikt område. Huset är fridfullt och grannarna här är trevliga. Och så har vi en egen trädgård där de där smörbollarna växer, säger Elli och pekar utomhus.
Eila anser att det inte finns något negativt i det hundraåriga huset, och att man inte behöver pruta på något.
– Man lever ett helt normalt liv här. Tvättstugan finns där intill och det finns en bastu. Här finns allt.
Ljudisoleringen i det gamla trähuset är inte den helt bästa.
– En gång hände sig att vi var ett större gäng och spelade musik ganska sent. Grannens man kom mycket ilsken och sade att ”nu slutar ni”. Men nästa dag kom han och bad om ursäkt, berättar Eila och skrattar.
Husen är inte ett första alternativ för rörelsehämmade. Man kliver upp längs trappor även till lägenheter på bottenplanet.
– Huset är inte helt tillgängligt, man kommer inte in med rullstol. När den tiden kommer för mig, kan det hända att jag måste flytta. Men jag hoppas att det inte sker helt snart, säger Eila.
Boende från 1920-talet till nutiden – nyttoträdgården kommer igen
Husen i Kyrkokvarteret var först enfamiljshus, som senare så när som på en bostad styckades i mindre bostäder. Husens gemensamma bastu och tvättstuga finns i en tidigare servicebyggnad – liksom än i denna dag.
Numera finns även de boendes gemensamma klubblokal i servicebyggnaden. De fanns ett innedass i alla lägenheter i kvarteret alltsedan början, vilket var framstegsvänligt jämfört med den allmänna bekvämlighetsnivån på 20-talet. Bostäderna fick badrum först på 70-talet. Oavsett sina historiska ramar är bostäderna nu helt moderna med golvvärme och fast bredbandsförbindelse. Alla hem i kvarteret har en kakelugn som värmer skönt i en knut i vardagsrummet när hösten kommer.
I Kyrkokvarteret har man även livat upp idén för den ursprungliga nyttoträdgården på kvartersgården mellan husen i Kyrkokvarteret. Trädgårdarna var i tiden en viktig del an de boendes matförsörjning. Numera får invånarna fritt plantera nästan vad som helst med undantag för träd på sina jordlotter, med allt från nyttoväxter till blommor, och trädgårdsskötseln är en trevlig hobby för många.
Jubileumsåret upphör med en gemensam lillajulsfest den 13 december. Efter en julkonsert i Kottby kyrka samlar sig Kyrkokvarterets invånare ännu till en gemensam glögg i klubblokalen.